Om oss

My Molander

Beteendeutredare

Jag som driver Hundividen heter My Molander och är utbildad hundinstruktör och hundbeteendeutredare via Attityd Hundkunskap.

Jag har jobbat på hunddagis och som hundrastare till och från sedan 2011. Jag har också jobbat på förskola och som personlig assistent åt barn med olika behov och epilepsi. 2021 var året jag äntligen tog tag i att vidareutbilda mig inom hund och satsade på att bli hundinstruktör och hundbeteendeutredare. Ett val jag önskar att jag tog tidigare, men det är aldrig för sent som man brukar säga. Jag anser att man aldrig kan vara färdiglärd då ny forskning och studier kommer hela tiden, därför försöker jag gå på så många föreläsningar jag kan och läsa ny litteratur inom hund.

Jag är bosatt i Sollentuna, Stockholm tillsammans med mitt pälsbarn Myra, 2 guldhamstrar och ett gäng möss.

Djur är en stor del av mitt liv. De små gnagarna är alla räddade ifrån vanvård, med dem bygger jag upp tilliten för människor igen genom klickertäning, frivillig hantering och stor förståelse. Jag har även tagit emot kampfiskar i behov av nya hem, även dem tränade jag in target med. Oavsett djurart och storlek anser jag att djuren ska bli Respekterade, man ska visa Empati, man ska söka ny Kunskap om djuret och behandla djuret med Omtanke. Jag har en REKO djursyn.

Myra är en dvärgpudel som jag har hängt ihop med sen år 2012 då hon som valp kom in i mitt liv. Jag hoppades att hon skulle bli en personalhund på hunddagis. Hon valde dock inte den typen av vardag då hon är en hund som behöver lugn och återhämtning i vardagen, och en dagismiljö var för mycket intryck för den lilla pudelhjärnan. Hon utvecklade även osäkerhet inför barn och främmande människor, ljudrädslor och reaktivitet. Detta gjorde att vi höll oss ifrån folkmassor, större kurser och sökte oss ut i skogen för att vila våra hjärnor. En blygerhund i ett nötskal helt enkelt (termen blygerhund kommer ifrån boken Blygerhundar som är skriven av Jessica Mann, även min lärare på Attityd Hundkunskap). Myra och jag har gått många kurser ihop och genom henne har jag lärt mig otroligt mycket om hundar med rädslor och osäkerhet.

Änglahunden Pepi, som somnade in dec 2023, var en gatuhund från Spanien som enligt passet är född 2011. Han hittades vandra omkring ensam på en parkering i Torrevieja sommaren 2019. Han togs in på ett hägn, där han satt ett par månader innan han blev bokad av BFF Strays för att bila till Sverige. Tanken var att jag skulle vara jourhem åt honom, så han fick landa i väntan på sitt föralltidhem, men han stal mitt (och Myras) hjärta sen dag ett och är pusselbiten jag inte visste att jag hade saknat. Pepi hade stor jaktlust och var även en hetsätare som gärna plockade upp allt möjlig skräp från marken. Pepi hade också skarp frustration i koppel till hundmöten när han kom till Sverige.  Vi lyckades vända känslan i hundmöten så utfallen upphörde helt och skräpätandet blev mildare med hjälp av födoberikning. Genom Pepi har jag lärt mig mer om hur berikning kan göra gott i sambad med beteendeproblematik och stimulera de naturliga beteenden som jakten och matsuget. Och även nu efteråt fortsätter han lära mig om sorg, hur man går vidare i livet och ändå se tillbaka med tacksamhet och glädje. Han var en fantastisk individ och är en ambassadör för alla äldre oönskade gatuhundar som ger hopp om att kärlek och hem väntar. Pepi är en påminelse om att det aldrig är för sent att börja träna.

Mitt hjärta klappar lite extra mycket för hundar som är skygga, det finns inget finare att se än en skygg hund som vågar komma ut ur sitt skal och ta för sig i livet efter rätt hjälp. När jag har jobbat på hunddagis har jag fokuserat på dessa skyggare hundar och att hjälpa dem växa och våga ta mer plats i hundgrupperna.